Jag drunknade inte

Det är otroligt och underbart. Mitt arbete är klart!

Nu ska jag och Kajsa fira det, med en varsin kopp te. Det kommer både värma och smaka kan jag lova!

Hädanefter lovar jag att jag ska, i alla fall försöka väldigt mycket, börja med alla uppgifter i god tid och ta skolan lite mer seriöst.

Livboj tack

Nu är jag på skolan igen. Jag måste göra ett ryck, för det här är sista dagen. Shit! Imorron ska jag lämna in ett förfärligt arbete. Hur kommer det gå?
Följ med spänning min svettiga, blodiga, tårfyllda väg mot målet... Än har jag inget land i sikte. Kommer jag ta mig över till andra sidan detta hav av ångest?

Pucko

Nu sitter jag här i skolan. Har tagit mig hit eftersom jag ju får så otroligt mycket mer gjort här än hemma... Men lite besviken blir jag, för det verkar visa sig vara lögn i helvete. Vad gör jag nu? Jag sitter då inte djupt försjunken i en bok i alla fall. Nä för jag sitter vid datorn och bloggar, kollar min tomma inbox & hoppas att nån ska titta in på msn. Gud så dåligt!

Igår tog jag mig i kragen lite grann och satt mig för att läsa. Jag vill så gärna vara ambitiös och ta skolan på allvar. Men jag kan bara inte!! Vad är det för fel? Är det ointresse eller är jag helt enkelt, hemska tanke, bara totalt vrickad och dum i huvudet? 

Jag kanske bara får acceptera min lott. Och ja... jag är ju snäll i alla fall...

Summering

Jag är så lycklig över att jag faktiskt hann med en heldag med Älgen och fick skratta sådär hjärtligt några gånger innan vi åter skiljs för några veckor.
Först en yr sväng på stan i ett försök att föra en uppdaterande konversation samtidigt som vi lunkar lite läckert i affärer, tills vi inser att vi bara virrar omkring och varken fattar vart vi är påväg, vad vi tittar efter eller vad vi pratar om... Det brukar vara ungefär såhär:

Ellen: Men hallå, berätta om nyår då!
Jag: Ja just fan. Jag var ju... men hallå, kolla den där frillan!
Ellen: Vilket fuckface!
Linn: Ja, men i alla fall... Eller, vad var det jag pratade om?
Ellen: Men om nyår ditt arsel.
Linn: Hallå, kan vi gå in på Nian. Jag vill kolla lite affärer.
Ellen: Bra, för jag måste ändå byta en grej jag fick i julklapp.

Så börjar vi gå mot Åhléns

Linn: Mm, men jag var med mamma o pappa på nyår först och sen...
Ellen: Åh kolla! Vilken fin tröja... den var lite cool eller hur?
Linn: Ja, ganska
Ellen: Äh, skit i den.
Linn: Ja den var töntig. Men i alla fall... först var jag med dom och sen... Men hallå! Va fan gör vi här?
Ellen: Inte vet jag!
Linn: Vi skulle ju till Nian
Ellen: Ja, våra arslen!
Linn: Jävla idioter!

Sen fortsätter de virriga stegen och det innehållslösa samtalet ett tag till, tills vi inser att det nog är bäst att sätta oss på ett fik och prata, eftersom vi inte kan göra flera saker samtidigt.
I stilla position fortsätter iofs samtalet högst osammanhängande... eftersom vi alltid avbryter varandra och jag ständigt tappar tråden. Men det gör ingenting, för det lyckas alltid kännas väldigt givande att babbla med min Älg.

Kvällen var också bra, för vi hann med både raggarrunda och film med nöteringar. Jag blev dock lite besviken över vissa tecken på att jag blir tant. Vi kunde inte ens ha jättehög volym på radion i bilen för då blev det rundgång i huvet på mig när jag pratade!
Annars var det en toppendag! Fast filmen var värdelös. American haunting eller nåt hette den. De fattade inte alls hur man gör en sammanhängande film! Hur vi än vred och vände så kom vi fram till att de inte fick till det!

Hej då


Då & nu

Nu är jag halvvägs tillbaka till verkligheten. Efter den långa semestern i stugan mellanlandar jag i Gävle för att försöka förbereda mig för storstadslivet och skola. Men det går sådär...

Veckorna i fjällen.. Knappt nån snö och inte mycket aktivitet, men massa skoj har jag haft! Åkte slalom för första gången på säkert närmare femton år och det gick finfint! Roligt var det. Först en ening stelt i svängarna med ett högt pulserande hjärta... men tryggheten infann sig ganska snart. Jag var nog till och med rätt bra faktiskt :)

Om kvällarna var det mys i stugan, när vi inte svängde runt på Trapper - byns hetaste hak. Byns enda hak...

Nårsafton med stekarna i fjällen. Klart man ska va macho. Men konjak och snus på en stadig vinbas är ingen bra kombination. Jisses vad det svängde!
Som alltid när goda drycker blir några för många omfamnar min osynliga skyddshinna mig, på gott och ont naturligtvis. Men oj vad roligt jag har!

Nu kommer Ellen. Vi ska köra runt och tuta och sjunga, sen hyra en rulle o svulla lite framför den. Så jag får berätta om mina bravader en annan dag...

I love Rolf

Jag är så spänd och glad! Ikväll ska jag få hänga med min älskade Ellen. Som jag har längtat! Det är inte ofta det kan bli lika roligt som med min GhettoLove Ellio Rolf Ellen. You my love gal!

Detta får bli vår julkväll. Vår julkväll i Gefle. Egentligen skulle det bli en julöl med Henke också. Då hade karategänget varit komplett! Men han är kvar i Stockholm den gubben, så ikväll blir karatetrion en karateduo.

Det känns lite småskumt att vi inte ska vara i Ellens kvart i år. Faen vad mycket roligt vi har haft där! Och just ikväll skulle det passa så bra... För jag har lärt mig en ny låt på gitarren som jag skulle ha spelat. Så skulle vi sjunga :)
Näe, nu blir jag ju bara nostalgisk igen. Vad fånigt! Det blir roligt vad vi än gör - det vet jag!

                                              154824-5                154824-4                       
                                                                                              

Det börjar här

Jag vet inte hur jag ska börja. För jag har hört att man måste skriva intressanta saker när man har en blogg. Hur ska jag veta vad som intresserar?

Jag ger nog blanken i det. Tror jag bara skriver det som intresserar mig. Blir så mycket lättare så...

Idag i alla fall, så hämtade jag ut tonvis med bilder från i somras. Äntligen! Det var så roligt. Bilder är så bra, för de är som minnesanteckningar ur ens liv. Men med multifunktion. För när man ser ett helt klipp ur ens förgångna - en scen ur ens liv som aldrig mer kommer åter, ett slags stilleben som man utgör en betydande del av - då kan man minnas med många fler sinnen än om man bara skulle läsa. Och detaljer man säkert inte hade nämnt i sin anteckningsbok leder en mot vidare minnen. Tycker jag.
Vilka var där i bakgrunden? Vad hade jag på mig? Den där fläcken på höger axel fick jag ju när vi åt salsasås innan. Just ja, det var samma kväll som vi pratade med de som dansar där borta! I den där lokalen med de röda tapeterna luktade det skit. Det kanske var den där tjejen i hörnet som hade kräkts. Och så vidare...
Och jag är lite så, att jag lever mycket idag på det jag gjorde igår. Jag tycker om att bli hög på nostalgitripper.

Tripp... trapp... trull...
Full.


Titta in

Hej. Nu skriver jag mina första rader i min nya blogg. Välkomna! :)


Nyare inlägg
RSS 2.0