Ett sista
Hej alla julstressade idioter och ni andra!
Jag ska faktiskt bidra med ytterligare ett inlägg innan jag drar till mitt paradis,
för jag ska tala om för alla som vill veta att jag träffade Ellen igår och det var så roligt.
Jag är så väldigt glad att hon äntligen har tagit sitt pick och pack och dragit till storstaden.
Det är ju där jag finns, det är ju där vi ska ut på roliga äventyr!
Jag och min neger.
Vi är fina vi.
Nu är jag i Gävle.
Jag får träffa Twinkle då. Det tycker jag också är roligt.
Vi provkörde hans nyinköpta radiostyrda helikoptrar. Det var kul!
Senare blev jag lite dum i huvet av nån jävla anledning.
Jag blev sur för att han ägnade lite tid åt sina nya leksaker även fast jag sagt att det var okej.
Å fy faaaan vad töntigt! Ångrar mig bittert.
Sen blev det snabbt bra igen för jag kom på att jag måste ha tappat alla hjärnceller för ett ögonblick.
Han höll med.
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
Slut
Känner att jag borde bidra med ett inlägg innan jag far.
Jag har, liksom Hanky blev, blivit en skitdålig bloggare.
(Var inte ledsen Hank, nu är du bra igen!)
Förut drevs jag av att få kasta vidare mina tankebollar,
som mycket sällan fångades av någon iofs... men ändå.
Det kändes skönt att få skriva av sig tankar, funderingar, upptäckter.
Men den senaste tiden funderar jag visst inte på så mycket.
Jag är ju helt slut.
Se upp om ni inte vill bli överkörda alla fula idioter
Det känns bra.
Jag har varit lite klurig och smart till och med.
Det känns också bra.
Ser fram mot ledighet i stugan.
God mat och dryck. Lugn och tystnad. Snö.
Vi ska gå skoterutbildning.
Skitabra!
Vrooooooooooooooooooom.
Hej då
Lösa skruvar
Det är fint med ballader. Det är det faktiskt.
Inte de mesigt smöriga, utan de där vackra...
De gör livet fint.
Och lite sorgligt ibland.
Det beror sig lite på.
Fast just nu kan jag gråta för ungefär vad som helst.
Vissa perioder i en flickas liv är helt enkelt helt skruvade.
En gång i månaden blir det så ungefär.
Idag började jag nästan gråta när jag gympade för att jag tyckte att jag var så duktig.
Det är nog lite småskruvat.
Jag börjar få riktiga gitarrfingrar. Vänsterhandens fingertoppar är helt srovliga och hårda.
Skitcoolt.
Krama mig
Det är inge roligt att vara ensam.
Det är så tomt och jag är ju alldeles... ensam.
Nästan jämt.
Jag tycker det är tråkigt och lite jobbigt och lite sorgligt.
Då längtar jag till helgerna.
Och då längtar jag kanske för mycket.
Kan nog bli lite fel. På nå vis.
Jag vill ju helst bara vara glad hela tiden.
Och kramas.
Det här var Linns blues,
tror jag.
