Det börjar här
Jag vet inte hur jag ska börja. För jag har hört att man måste skriva intressanta saker när man har en blogg. Hur ska jag veta vad som intresserar?
Jag ger nog blanken i det. Tror jag bara skriver det som intresserar mig. Blir så mycket lättare så...
Idag i alla fall, så hämtade jag ut tonvis med bilder från i somras. Äntligen! Det var så roligt. Bilder är så bra, för de är som minnesanteckningar ur ens liv. Men med multifunktion. För när man ser ett helt klipp ur ens förgångna - en scen ur ens liv som aldrig mer kommer åter, ett slags stilleben som man utgör en betydande del av - då kan man minnas med många fler sinnen än om man bara skulle läsa. Och detaljer man säkert inte hade nämnt i sin anteckningsbok leder en mot vidare minnen. Tycker jag.
Vilka var där i bakgrunden? Vad hade jag på mig? Den där fläcken på höger axel fick jag ju när vi åt salsasås innan. Just ja, det var samma kväll som vi pratade med de som dansar där borta! I den där lokalen med de röda tapeterna luktade det skit. Det kanske var den där tjejen i hörnet som hade kräkts. Och så vidare...
Och jag är lite så, att jag lever mycket idag på det jag gjorde igår. Jag tycker om att bli hög på nostalgitripper.
Tripp... trapp... trull...
Full.
Åh. Imorgon ska vi bli höga på nostalgitrippar! :D nu är jag i gävle! jippiii!
Du har fått fin blå design. :)
kram ses imorrn!!
Klart du skriva det som du tycker är intressant, det är ju då det blir intressant för oss! =)
Håller med dig om kort, det är fantastiskt roligt att se tillbaka. Det är det som nackdelen med vårat moderna samhälle nu när folk tar bilder med mobiler och allt annat möjligt. Jag gillar ju digitalkameror men det är inte lika roligt att se bilderna på en dator. Vill gärna ha bilden i handen. Oj, vilken lång kommentar det blev.
