Linnhelene

Idag var det arbete kring grodyngel som gällde.
Jag och min handledare hade tydligen missförstått varandra lite,
så jag kände mig som ett miffo en stund och hon tog över allt...
Skit också! Jag hade ju sett fram mot att få hålla i det.
Hon har en liten tendens att ta över. Men men.

På långrasten tog jag en promenad i Bromma där jag har praktiken.
Jag såg en kyrkogård och styrde mina steg ditåt.
Det är nåt med de där gårdarna jag gillar.
Men så såg jag en gravsten till ett litet barn som bara blev tre år.
"Vi ses" stod det på stenen. Då började jag gråta lite.
Deras lilla efterlängtade ögonsten fick bara vara med dem i tre små år.
Jag som inte har gråtit på flera månader...
Men jag är känslig idag.
Jag bestämde mig för att lämna platsen och gick snyftandes därifrån.

För övrigt har det varit en underbar dag!
Lirat bandy på rasten i solskenet. Skitkul!
Men smågrabbarna har lite svårt att ta en förlust när den kommer.
Vet inte allt de hittar på för att få det till att "vi måste köra om" när jag gjorde mål :)
Amen, du får inte ha den där klubban, det är nog nåns privata!
Hallå, vi måste köra om. Jag trodde inte vi körde straffbandy så ditt skott gills inte.
Osv...

Nu ska jag skynda mig hem. Jag och Soffi ska promenera på Djurgården. Mysigt!

Hejdå