Linnhelene

Jag har i mina dagar hunnit komma fram till att jag är en högst oseriös person.
Så mycket är what ever, skit samma eller det löser sig.
Människor omkring mig kämpar och satsar och brinner för olika saker.
Men jag har aldrig varit sån...

Jag är alldeles för bekväm.
Och jag ser inte nöjet i, eller någon anledning till, att göra så jävla rätt.
Men ibland har jag kännt mig onormal och saknat en glöd.
En vilja att vara duktig.

Men jag vill just inte.
Eller... jag bryr mig liksom inte.

Det enda som jag lägger sann energi på är att ha en balans.
Harmoni.
Det ska väga jämnt i livet.
Kännas rätt.
Välbefinnandet är min högsta prioritet.


Ingen bestämmer längre över mig.
Och jag t ä n k e r inte tillåta mig själv att vara sårbar.

Det får bli min glöd.