Linnhelene

Jag har vandrat i skogen idag.

När jag kom till en bro, gick jag över den.
Bron rasade och jag föll. Länge.
Men jag var inte rädd och jag skrek inte.
Det kittlade i magen och jag bubblade av skratt.

När jag hade landat reste jag mig upp och fortsatte gå.
Jag var omgiven av en tät granskog.
När jag närmade mig den största av granar lyfte jag på dess nedersta grenar
som bildade en hydda kring stammen.
Jag kröp in och hälsade på ett troll som satt där och väntade på mig.
Han bjöd mig på lingonkaka och rabarbersaft.
Vi pratade, skrattade, åt och drack.

Efter en stund tackade jag för mig och fortsatte min vandring.
När jag gick genom tårdalen fylldes jag av blandad glädje och sorg
som tvingade fram tårar hos mig.
Jag grät men kände mig lycklig, fri.

På den smala stigen som kantades av högt gräs satt
en tomte och räknade stenar.
Han följde mig längs min fortsatta vandring och berättade sin livshistoria.
Den var lång men gav mig en vidgad syn på livet.


När skogen blev allt glesare och jag kunde skymta människor, bilar och asfalterade vägar 
blev jag påmind om att det jag just hade upplevt bara var på låtsas.