Linnhelene

Ibland undrar jag bara lite hur vissa människor tänker.
Det var total kaos på jobbet idag med, vi slet som djur i kassan och kämpade med att hålla hög
hastighet samtidigt som man försökte vara trevlig och glad.
Jag förstår att det är otroligt drygt att stå i kö i en halvtimme eller mer, men please...
Det borde synas att man gör sitt bästa för att det ska gå undan!

En kvinna kommer fram till kassan;
Hon: Är kassorna trasiga eller?
Jag (spelar oförstående): Nej, vad menar du med med?
Hon: Ja, vi har stått i kö i fyrtio minuter nu.
Jag (stött och het i ansiktet av ilska, men iaf ganska trevlig): Som du ser så har vi bara två kassor här, men vi gör vårat bästa.

Aaahh. Henne ville jag slå.

En annan kvinna yttrar sig en stund senare;
Hon: Du, det är jättelång kö! (nähä??) Kan ni inte göra nåt åt det?
Jag: Ehm, jag vet inte riktigt vad jag kan göra mer eftersom vi bara har två kassor!? Och båda är öppna.

Jo jag kan väl bära fram ett bord här och sätta mig med papper, penna och miniräknare också.
Bara kontanter och jämna pengar tack!
PUCKO!

Vi har två kassor som är brevid varanda. En kö, där den som står längst fram i ledet går till ledig kassa.
Ganska naturligt.
Kön jag talar om är typ tio meter lång.
Ändå, ändå, ändå går vissa människor direkt fram till ledig kassa (utan att ha stått i kön) och frågar om det är en eller två köer.
Nej det är två köer förstår du. Alla väljer bara frivilligt att ställa sig i den som är tio meter lång. Men du var smart och valde den här kön, där det inte står en enda människa!!
Gaaaah.


Så, nu har jag fått ur mig lite ilska.
Skönt!
Nu kan jag tillägga att de flesta faktiskt är trevliga och förstående.