Linnhelene

 För en stund sen hörde jag hur brevbäraren taffsade på mitt brevinkast.
Jag ställde mig i hallen för att titta vad som kom in och tänkte att
om det är en satans bostadstidning, som det står på en lapp på dörren att jag inte vill ha,
då ska jag öppna dörren i ansiktet på bäraren och tala om ett och annat.
Men det vaaar ingen bostadstidning.
Det var ett paket! :)
Jag blev så glad så hjärtat skuttade till.

Min mormor hade skickat ett par tumvantar som hon har stickat.
Jag önskade mig ett par färgglada tunna stickade tumvantar i födelsedagspresent,
men mamma hittade inga så jag fick inte det.
Då stickade mormor mig ett par och skickade dem på posten.
Jättefina!

Hon skickade med ett kort också:

Hej min vän!
Nu har jag stickat tunna vantar i glada färger.
Hoppas dessa duger.
Finns ej tunnare garn.
Kramar mormor.

Vad fint!

Igår träffade jag Ellen. Det var roligt.
Vi hade blivit vuxna kvinnor som pratade lärarsnack.
Hon var på besök från Växjö.
Vi kollade affärer och åt lunch och virrade runt på söder i regnet.
Vi fattade ingenting och hittade inte tillbaka till där vi hade varit eller nåt.
Men jag köpte i alla fall en lampa, det gjorde jag.
Skitfin!
Jag kirrade rabatt på den, för jag är grym.

Nu ska jag köpa en te och vänta på att seminariumet ska börja.
Sen ska jag träffa Kajsa och fika te- och sconesbuffé på Vetekatten.
När jag kommer hem ska jag ringa till ComHem och fråga varför mitt modem aldrig börjar fungera igen.

En pluggkompis berättade att hon och hennes häst hade blivit jagad av en kvinna i traktor
för att de red på hennes mark.
Hon skrek att hon skulle döda dem.
Jätteknäppt!


Hej då

Jag har vandrat i skogen idag.

När jag kom till en bro, gick jag över den.
Bron rasade och jag föll. Länge.
Men jag var inte rädd och jag skrek inte.
Det kittlade i magen och jag bubblade av skratt.

När jag hade landat reste jag mig upp och fortsatte gå.
Jag var omgiven av en tät granskog.
När jag närmade mig den största av granar lyfte jag på dess nedersta grenar
som bildade en hydda kring stammen.
Jag kröp in och hälsade på ett troll som satt där och väntade på mig.
Han bjöd mig på lingonkaka och rabarbersaft.
Vi pratade, skrattade, åt och drack.

Efter en stund tackade jag för mig och fortsatte min vandring.
När jag gick genom tårdalen fylldes jag av blandad glädje och sorg
som tvingade fram tårar hos mig.
Jag grät men kände mig lycklig, fri.

På den smala stigen som kantades av högt gräs satt
en tomte och räknade stenar.
Han följde mig längs min fortsatta vandring och berättade sin livshistoria.
Den var lång men gav mig en vidgad syn på livet.


När skogen blev allt glesare och jag kunde skymta människor, bilar och asfalterade vägar 
blev jag påmind om att det jag just hade upplevt bara var på låtsas.

Jag tror jag är en av de sämsta i världen att organisera mina självstudier.
Helt värdelös.
Det är nästan lite kusligt hur precis ALLT annat blir så otroligt viktigt just när jag ska plugga.

Men jag är väldigt bra på massa andra saker :)