Sömnlös in Stockolm
Nu har jag blivit förkyld! Fan det var ju inte meningen alls... Det har jag inte tid med. Men jag blev det i natt, jag kände det i ena näsborren. Fryser gör jag nåt gräsligt med. Jag tror det kom sig av att jag traskade hem från skolan igår, i massor med minusgrader och höll på att förfrysa alla organ. Särskilt det största av dem - huden. Jädrar vad det nöp!
Och så är jag trött. För jag kunde bara inte sova. Har haft svårt att sova de senaste nätterna och det tycker jag inte riktigt om.
Jag gick upp halv sex för jag skulle dricka lite varmt. Dessförinnan låg jag och nynnade på Robban Brobergs:
Vi ska faktiskt ut i dag, mitt lilla fejs och ja'.
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna.
Munnen här och håret där, ögon och öron, jaa!
Vi ska faktiskt ut i dag, mitt lilla fejs och ja'.
Titta på mitt bleka fejs, titta på min lugg va.
Bäst jag smetar på nåt grejs - creme och ögonskugga.
Tiden far och blir för lång, nu får jag va rask,
om jag skaaa bli klar nån gång, med min ansiktsmask.
Så sjöng jag den några gånger tills jag fastnade på "tiden far och blir för lång, nu får jag va rask"
Blir det rätt att säga så? Att tiden blir för lång och att man då måste va rask. För om tiden blir lång, då har man ju mycket tid på sig. Och då behöver man ju inte skynda sig... Borde han inte sjunga "Tiden far och blir för kort, nu får jag va rask"?
Hur som helst så blev det ett huvudbry för mig och gjorde det inte mycket lättare att somna.
Hej så länge
Jag fortsätter så
I torsdags firade jag och Kajsa lite mer ordentligt och käkade kina på kvällen. Mumsigt! Sen blev vi skitmätta, men köpte lite gott som vi tog hem till mig. Te, gott och mycket prat. Vi är bra på det, att prata. Vi pratar massor. Det spårade nästan ur och blev jättedjupt. Men det tycker jag är roligt, spännande och fint.
I fredags hängde jag med Tove. Vi drack popcorn och åt te. Fast tvärtom. Jag har roligt med Tove och det är synd att vi ses så sällan. Hon klippte mitt hår och det blev bra.
I lördags kom min kära mamma & pappa. Vi åt lunch på ett Indiskt hak i mitt hood och sen fick jag hjälp med att äntligen få upp duschdraperistången. Senare åkte vi och brorsan till syster och hennes familj. Vi hängde där & passade sötHilda medan syster och Einar gick på middag. Egentligen skulle jag och brorsan åkt hem senare, men det blev ett jädra snöoväder nästan och lite småjobbigt att ge sig ut, så det blev tattarnatt istället. Hela familjen på ett hopplock av sovdon i vardagsrummet.
Igår var jag trött efter en natt med många vrid och vänd. Men sen träffade jag min kompis Martin som har blivit polis i Umeå och flyttat till Stockholm. Det var trevligt, för han är snäll och rolig.
Nu ska jag få bananenergi och sedan kanske försöka börja lite smått med en uppgift som så småningom ska vara gjord. För mitt nya jag är att ha framförhållning och vara seriös.
Jag drunknade inte
Nu ska jag och Kajsa fira det, med en varsin kopp te. Det kommer både värma och smaka kan jag lova!
Hädanefter lovar jag att jag ska, i alla fall försöka väldigt mycket, börja med alla uppgifter i god tid och ta skolan lite mer seriöst.
Livboj tack
Följ med spänning min svettiga, blodiga, tårfyllda väg mot målet... Än har jag inget land i sikte. Kommer jag ta mig över till andra sidan detta hav av ångest?
Pucko
Igår tog jag mig i kragen lite grann och satt mig för att läsa. Jag vill så gärna vara ambitiös och ta skolan på allvar. Men jag kan bara inte!! Vad är det för fel? Är det ointresse eller är jag helt enkelt, hemska tanke, bara totalt vrickad och dum i huvudet?
Jag kanske bara får acceptera min lott. Och ja... jag är ju snäll i alla fall...
Summering
Jag är så lycklig över att jag faktiskt hann med en heldag med Älgen och fick skratta sådär hjärtligt några gånger innan vi åter skiljs för några veckor.
Först en yr sväng på stan i ett försök att föra en uppdaterande konversation samtidigt som vi lunkar lite läckert i affärer, tills vi inser att vi bara virrar omkring och varken fattar vart vi är påväg, vad vi tittar efter eller vad vi pratar om... Det brukar vara ungefär såhär:
Ellen: Men hallå, berätta om nyår då!
Jag: Ja just fan. Jag var ju... men hallå, kolla den där frillan!
Ellen: Vilket fuckface!
Linn: Ja, men i alla fall... Eller, vad var det jag pratade om?
Ellen: Men om nyår ditt arsel.
Linn: Hallå, kan vi gå in på Nian. Jag vill kolla lite affärer.
Ellen: Bra, för jag måste ändå byta en grej jag fick i julklapp.
Så börjar vi gå mot Åhléns
Linn: Mm, men jag var med mamma o pappa på nyår först och sen...
Ellen: Åh kolla! Vilken fin tröja... den var lite cool eller hur?
Linn: Ja, ganska
Ellen: Äh, skit i den.
Linn: Ja den var töntig. Men i alla fall... först var jag med dom och sen... Men hallå! Va fan gör vi här?
Ellen: Inte vet jag!
Linn: Vi skulle ju till Nian
Ellen: Ja, våra arslen!
Linn: Jävla idioter!
Sen fortsätter de virriga stegen och det innehållslösa samtalet ett tag till, tills vi inser att det nog är bäst att sätta oss på ett fik och prata, eftersom vi inte kan göra flera saker samtidigt.
I stilla position fortsätter iofs samtalet högst osammanhängande... eftersom vi alltid avbryter varandra och jag ständigt tappar tråden. Men det gör ingenting, för det lyckas alltid kännas väldigt givande att babbla med min Älg.
Kvällen var också bra, för vi hann med både raggarrunda och film med nöteringar. Jag blev dock lite besviken över vissa tecken på att jag blir tant. Vi kunde inte ens ha jättehög volym på radion i bilen för då blev det rundgång i huvet på mig när jag pratade!
Annars var det en toppendag! Fast filmen var värdelös. American haunting eller nåt hette den. De fattade inte alls hur man gör en sammanhängande film! Hur vi än vred och vände så kom vi fram till att de inte fick till det!
Hej då
Då & nu
Veckorna i fjällen.. Knappt nån snö och inte mycket aktivitet, men massa skoj har jag haft! Åkte slalom för första gången på säkert närmare femton år och det gick finfint! Roligt var det. Först en ening stelt i svängarna med ett högt pulserande hjärta... men tryggheten infann sig ganska snart. Jag var nog till och med rätt bra faktiskt :)
Om kvällarna var det mys i stugan, när vi inte svängde runt på Trapper - byns hetaste hak. Byns enda hak...
Nårsafton med stekarna i fjällen. Klart man ska va macho. Men konjak och snus på en stadig vinbas är ingen bra kombination. Jisses vad det svängde!
Som alltid när goda drycker blir några för många omfamnar min osynliga skyddshinna mig, på gott och ont naturligtvis. Men oj vad roligt jag har!
Nu kommer Ellen. Vi ska köra runt och tuta och sjunga, sen hyra en rulle o svulla lite framför den. Så jag får berätta om mina bravader en annan dag...
