Se det fina.

Hej. Nu kommer en hyllning till livet och massor med sliskigt smör.

I lördags hade jag min 25-årsfest och jag skulle inte kunna vara mer nöjd än vad jag är! Mina goaste vänner var där och de flesta kom med tåg från Stockholm för att fira mig och bara det värmer i hjärtat. Okej alla har ju någon slags anknytning till Gävle och kunde passa på att träffa nära och kära. Men ändå. Det gjorde mig glad. Ibland går det upp för en hur lycklig man alltid borde känna sig för att man har så fina vänner som jag har. Bra folk. Och de vill va med mig!
Jag är så nöjd med presenterna jag fick. Världsklass på dem alla!

Min mamma och pappa är kanske de bästa föräldrarna i hela världen! Det finns inte något de inte skulle göra för mig. De ställer upp på allt och ser till så att jag har det så bra som bara möjligt är och kanske lite till. Jag vet inte hur jag ska bete mig för att de ska förstå hur mycket jag uppskattar det de gör, utan att de ska tro att jag tackar bara för att det är något de har lärt mig. Jag får nästan ont i hjärtat. Jag kan fan inte komma på en grej som skulle göra dem till bättre människor än de redan är. Hoppas jag får bli lika bra.

Av R fick jag en helt underbar present. Jag har aldrig fått något så fint (och säkert dyrt) av någon annan någonsin. Okej jag vet inte än hur själva upplevelsen av den kommer att vara, men jag är säker på att det kommer bli bra. Puss.

Så.

Tid

Det är skrämmande hur mycket tid som går åt till att drömma och att inte vara i verklighetens nu. I alla fall för mig.
Kom just på mig själv med att stå rätt upp och ner i badrummet och tänka på hur mycket jag har att göra och vad jag borde ha gjort men inte gjorde, samtidigt som jag glodde i spegeln och drog i mina fnasiga hårtoppar. Utan att egentligen se min spegelbild. Så behandlar jag en ganska stor del av min dyrbara tid. Eller så sitter jag i soffan med datorn i knäet och ägnar timmar åt att glo på skärmen och klicka runt utan att reflektera över vad jag gör. Jag tänker, för fulla muggar, men inte på något för stunden väsentligt. I bakgrunden uppfattar jag ett irriterande ljud som stör mig i... vad fan det än är jag gör. När jag efter ett bra tag inser att det är tv:n som står på med onödigt hög volym stänger jag av och vaknar ur mitt komaliknande beteende av att tänka men inte handla. 
På morgonen har jag en plan. Ett schema för dagen. En effektiv arbetsplan. Det har jag alltid. Men sen är jag lik förbannat där igen. Utanför verklighetens nu, tänkandes på hur mycket jag har att göra och vad jag borde ha gjort men inte gjorde.

Skit också.

God natt!

RSS 2.0