Party
Dunk dunk.
Men fy fan vad roligt det var igår!!
Och kolla vad fint...
Linn Och Soffis är bäst.
Bright
prata
det är så bra att prata.
med samtal kan man komma långt.
nu känns det ju bra igen!
underskatta aldrig god kommunikation.
i beg you.
tjolahopp tjolahej
en glad liten tjej
Dags att tänka på refrängen
Det har vissa effekter på mitt beteende.
Varenda dag har jag en låt på hjärnan.
De är olika från dag till dag.
Oftast är det bara en refräng som jag upprepar om och om igen.
När jag t..ex. går till tunnelbanan sjunger jag jag den i huvet i takt till mina steg.
Om jag har bråttom och går riktigt fort så blir det alltså en speedad version.
Innan jag gick hemifrån i morse hörde jag nån låt som sen fastnade.
Refrängen sattes på repeat i min hjärna.
Den gick så här:
A good heart this days is hard to find,
so take my heart and this love of mine.
Jag blir så irriterad när jag kommer på mig själv med att ha sjungit det där kanske 10 ggr i sträck,
men kan inte få bort den.
Iaf så kom jag i morse på att det kanske är det här som är förklaringen till att jag ofta är så disträ.
Jag har jordens sämsta lokalsinne och tänker aldrig på vart jag går..
Men det måste ju delvis bero på att jag är fullt upptagen med att sjunga refränger!
Ja, kanske...
I skogen
Jag har vandrat i skogen idag.
När jag kom till en bro, gick jag över den.
Bron rasade och jag föll. Länge.
Men jag var inte rädd och jag skrek inte.
Det kittlade i magen och jag bubblade av skratt.
När jag hade landat reste jag mig upp och fortsatte gå.
Jag var omgiven av en tät granskog.
När jag närmade mig den största av granar lyfte jag på dess nedersta grenar
som bildade en hydda kring stammen.
Jag kröp in och hälsade på ett troll som satt där och väntade på mig.
Han bjöd mig på lingonkaka och rabarbersaft.
Vi pratade, skrattade, åt och drack.
Efter en stund tackade jag för mig och fortsatte min vandring.
När jag gick genom tårdalen fylldes jag av blandad glädje och sorg
som tvingade fram tårar hos mig.
Jag grät men kände mig lycklig, fri.
På den smala stigen som kantades av högt gräs satt
en tomte och räknade stenar.
Han följde mig längs min fortsatta vandring och berättade sin livshistoria.
Den var lång men gav mig en vidgad syn på livet.
När skogen blev allt glesare och jag kunde skymta människor, bilar och asfalterade vägar
blev jag påmind om att det jag just hade upplevt bara var på låtsas.
Just fine
There is nothing special about me,
im just a little star.
If it seems like im shining,
it's probably a reflection of something you already are.
I may not be the brightest,
nor am i the last one you'll see.
But as long as you notice...
that's just fine with me.
Everything's just fine with me.
Värdelös
Jag tror jag är en av de sämsta i världen att organisera mina självstudier.
Helt värdelös.
Det är nästan lite kusligt hur precis ALLT annat blir så otroligt viktigt just när jag ska plugga.
Men jag är väldigt bra på massa andra saker :)
Liberated
Äntligen är jag befriad från mina knädemoner!
Var nyss hos doktorn som drog ut dom.
Värsta äckligt!
Men jag var duktig.
Låg bara där och tog stick i fingret, spruta och "tömsprutor" i knät utan ett knyst.
Fnittrade lite bara.
Doktorn och hans assistent tyckte att jag var tålig :)
Skönt att slippa min dumma medicin som gjorde mig helt känslig.
Har gråtit för minsta lilla senaste tiden.
Det tycker jag inte om.
Puss & kram & kärlek
Självömkan
Nä. Ikväll blire glass i stora lass.
Jag är trött och tycker lite synd om mig själv.
Mamma sa att man kunde bli lite ömklig av inflammationshämmande mediciner.
Det är nog det.
Skulle ju planera det kommande kalaset med Soffi,
men hon övergav mig :(
Vi har rast från en föreläsning nu.
Kan inte riktigt fokusera på den.
Jag sitter bara och funderar på vad jag ska äta för mat ikväll
och om jag ska köpa både glass och godis
eller om jag ska satsa mer på värsta goda käket och bara äta nåt litet sen.
Jävligt jobbigt det där!
Shit, nu börjar vi.
Rubrik
Vi har haft redovisning.
Det gick bra.
Lite pirrigt innan förstås, men sen flöt det på fint.
Imorgon är min första dag som barnflicka.
Hildagoset.
Hoppas hon känner igen mig?
Shit.
Ska träffa en människa jag inte har sett på länge.
Just nu slog mig tanken varför vi ska ses?
Vad ska vi prata om?
Blev ju nästan nervöst.
Näe. Nu måste det nästan hända nåt.
Jag drar hem och käkar.
Varsågod för mitt bidrag till intressant läsning.
De som går sin egen väg
Jag blev så inspirerad och peppad och så glad.
Hon sa att hon skiter fullständigt i läroplaner och andra dokument eftersom
"det står samma skit i allihop!" :)
Hon gör som hon tycker verkar sunt istället. Och hon verkade sund.
En riktig klippa. Jag blev så glad!
Ikväll blire fest vettu.
Nu ska jag köpa öl.
Destruktiv medspelare
Jag misstänker att jag har ärvt pappas problemknän,
men det vill jag verkligen inte!
Nu inser jag hur lycklig man ska vara som har (hade?) en helt perfekt fungerande kropp.
Skit i att benen är skeva och ser ut som som helvete, när de i alla fall fungerar.
Men nu funkar de inte riktigt... Snyft.
Måste ta mig till en doktor som kan tala om vad som är galet och vad som kan göras.
I morse på t-banan satt jag mittemot en man som hade en låtsasarm och -hand.
Den var kortare än den riktiga armen.
Då undrade jag lite varför de inte gav honom en låtsasarm som i alla fall var lika lång som den andra?
Hade inte det varit en bra idé?
Men det kanske är nåt med tekniken.
I alla fall så tänkte jag då på mitt knä och så började jag dagdrömma lite om hur det skulle bli
om jag blev tvungen att amputera bort mitt ben pga allvarliga infektioner eller så.
Det första jag tänkte var att då kanske de skulle kunna ge mig ett ben som var rakt,
så det kanske bara skulle vara bra.
Men sen tänkte jag lite längre och kom på att det mest skulle bli jobbigt...
Jädra bökigt liksom.
Och det var då jag kom fram till slutsatsen att man fan inte ska klaga på nåt om man fungerar som man ska.
Vår värld faller samman. Vi fokuserar på helt fel saker.
Ibland känner jag för att gå emot det. Demonstrativt.
Men sen glömmer jag bort det och faller dit igen.
Så står jag där som ett fån och sväljer alla spelregler.
Fight
Kan du förminska texten lite hallå, det känns som att du skriker åt mig
ellen säger:
men hallå det är ju du som måste ändra om du tycker jag skriver stort
Linn säger:
ehh?
ellen säger:har du ändrat eller
Linn säger:
fattar inte vad du snackar om?
ellen säger:
tryck på AB breve penseln ditt arsel
ellen säger:
det är ju DU som bestämmer hur stor din text ska vara
Linn säger:
men JAG tänker inte byta min stil pucko
ellen säger:
jag kan inte ändra så din text blir större
Linn säger:
det fattar jag väl för fan
Linn säger:
nääääää men du kan ändra så din blir mindre ditt arsel
ellen säger:
jamen om jag ändrar storlek hos mig så händer inget på din msn arsel
Linn säger:
gööör det väl!!
ellen säger:
meh cp
ellen säger:
nej
Linn säger:
JO
ellen säger:
du får ändra
Linn säger:
är du kocko eller
ellen säger:
testa då arsel
Linn säger:
näe det tänker jag inte, testa själv
ellen säger:
men det är väl du som är störd på texten då får väl du ändra jag bryr mig inte
Linn säger:
men skit i det då.
Linn säger:
jag skiter väl i dig
ellen säger:
om jag ändrar storlek på min så ändras både min och din text
Linn säger:
nej hallååå det gör den inte alls
ellen säger:
du som måste ändra för att både min och din text ska bli mindre
Linn säger:
du ändrar ditt teckensnitt ju
ellen säger:
nej okej då ska jag demonstrera det nu
ellen säger:
okej jag byter storlek nu så ska vi se vad som händer vänta då arsel
Linn säger:
ja arsel
ellen säger:
jag har fan på minste storleken storlek 8 arsel
ellen säger:
det går inte att få mindre'
Linn säger:
men då är det fel på ditt skit
Linn säger:
varför kan jag ändra då?
ellen säger:
men ändra storlek på din msn då kan du sluta vara så jävla envis cp
ellen säger:
men jag KAN ändra men jag har ju på minste säger jag
jag kan bara ööökaaa storleken
ellen säger:
du måste minska på din
Linn säger:
men ååå du fattar ju inte
Linn säger:
jag HAR ju minskat min
ellen säger:
alltså om du vill att jag ska ha mindre text måste du ändra på din och då blir både din och min text mindre'
Linn säger:
min är ju liten
Linn säger:
bara min
ellen säger:
på min msn är båda våra texter lika sotra så jag fattar inte vad du drygar om
ellen säger:
min text kanske är liite tjockera än din
Linn säger:
jaha, men på min är min mindre
ellen säger:
men typ 0.3 mm skillnad
Linn säger:
nej
Linn säger:
din är större
ellen säger:
ja men hur i helvete ska JAG KUNNA ÄNDRA PÅ DIN MSN
Linn säger:
men ditt miffo, du fattar väl att eftersom jag har mindre text än din så trodde jag att du har ett lika väl fungerande msn som jag och att du också kan minska din text!!!
ellen säger:
men jag har ju på minste storleken fattar du då¨ligt
Linn säger:
men jag fattar det NU men hur ska jag kunna fatta det innan du hade sagt det?
Linn säger:
ska du ha spö?
ellen säger:
ja ha
ellen säger:
men dåså
ellen säger:
då är det bra nu då
Linn säger:
ja för i helvete
ellen säger:
nää arsel jag ska spöa dig
ellen säger:
haha, vi är cp
Linn säger:
ja
Polly
Jag har bakat bröd bärandes ett prickigt förkläde med volanger på.
Jag tappade ner mer än halva innehållet av en pollypåse i degen.
Degen åkte runt i en maskin, så jag fick gräva runt skitlänge för att få upp alla pollysar.
Va fan.
Men det blev ett jädra gott bröd till slut i alla fall.
Nu borde jag plugga asmycket, men böckerna är så väldigt trista.
Funderar på att ta en lång cykeltur i regnet istället.
Puss och kram!
Skitbra dagar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja på berättelsen om helgen som var.
Det jag kan säga är i alla fall att det var mighty skoj och jag är så glad att jag åkte till Ellen.
Vi skrattade så mycket och det tycker jag om att göra.
Och det var många sånna där riktiga mag-workouts till skratt och de är ju extra roliga :)
Önskar jag kunde återberätta vad som var så kul... men det går ju inte riktigt.
Men ena gången handlade det om en tratt på ett rör som stack ut ur ett fönster till en frisersalong,
som ellen mitt i vårat samtal "hallåade" i. Medan vi väntade på bussen började vi fantisera om vart röret ledde till och att det kanske var till en sån där värmemaskin som tanterna har över huvet när de permanentas eller vad dom gör. Så satt det i så fall en tant där och så började det plötsligt höras en massa "hallå" i hennes huve.
HAHA. Och sen kom bussen och då skrattade jag så jag grät och tjöt men Ellen försökte skärpa sig.
Hon skulle vara korrekt och trevlig mot busschauffören och säga "hej, en ungdom" men det gick för fort så hon sa högt "hej ungdom!", som om hon var medelålders själv eller nåt.
Okej, det kanske inte var så roligt nu. Men vi var faktiskt bakis också...
Jag satt vänd mot hela publiken på bussen och fick några arga blickar. Bara för att vi hade roligt. Det är väl knäppt!?
Men iofs satt det ett mongo på bussen som gav ifrån sig konstiga ljud, så de andra kanske trodde att jag skrattade åt han. Men det gjorde jag inte. Han var inte i närheten av så rolig som vi själva var :)
På en annan bussresa var det nå jävla jippo med frågesport.
Vi gick in för det som fan och vann massa priser.
Vi vann en t-shirt med texten "när jag tar bussen andas miljön ut" eller nåt sånt, en pysselbok och ett läppsyl.
När jag stod och väntade på bussen från Ellen till Växjö resecentrum så regnade det jättemycket.
Då förstod jag att Växjöhimlen grät för att jag skulle åka hem.
:)
In littleland
Hon är på skolan nu och målar nån slags renässansbild eller vad det var.
Jag ska sitta här och plugga så länge.
Vad bra det går!
Men jag har läst lite i alla fall. Och mer ska det bli.
Ska bara fixa lite viktiga grejer här först...
Ellen var nyss hem en sväng och joinade mig för lunch.
En helt magnifik lax-, potatis- och blomkålssoppa.
Så jääla go!
Vi åt den till middag igår med.
Sen kom Frida, som också bor i Växjö nu men som jag o Ellen läste med på HiG förut,
förbi med en kladdkaka och glass. Sluuurp.
Det slog mig att det var tre år sedan jag såg henne sist. TRE år!
Bloody hell, shit my god.
Ikväll blire kräftskiva med Ellens lilla klass.
Det ska bli skoj!
Jag är så lycklig över att jag fick vara med på en kräftskiva i år trots allt.
Trodde inte det skulle bli nån. För jag blir ju för fan aldrig bjuden på några jävla skivor!!!
Jag åkte buss hit, sex och en halv timme by the way.
Det var mest drygt, men lite mysigt också.
Det var så fint väder och när vi åkte igenom massa fina landskap så blev jag nästan tårögd.
Sverige är ju så jävla vackert på sina ställen!
Jag älskar den. Landsbyggden med sina storslagna fält omgivna av lummig grön natur.
Aaaaaaahhh.
Bye suckers!
Gammalt
Om man kunde vara vaken hur länge som helst och bara stirra på en person,
skulle man kunna se hur den personens ansikte förändrades då?
Skulle man kunna se rynkor bildas och hur huden förslappades?
Det satt några gamlingar på tåget.
Jag insåg att min mamma och pappa kommer se ut så sen.
När händer det?
Kommer det verkligen kännas naturligt att de ser ut så när jag tittar på dem?
Eller kommer jag känna; det där är inte mina föräldrar.
Tycker min mamma att mormor ser ut som hennes mamma,
som hon alltid sett ut typ, eller ser hon en gamling?
Jag ser ju en gamling.
Knasigt.
Fast ändå verkligen inte.
Hej då!
I love you sunny crisp
Fy fan vilken tråkig en.
Jag stängde av efter tio minuter och hörde bara hur konstigt han pratade.
Han pratade sluddrigt och osammanhängande.
En tjej bakom mig blev irriterad efter ett tag och sa surt: ursäkta, men vad FAN pratar han om?
Det tyckte jag var roligt :)
Och så tyckte jag det var roligt att han sa rätticheter istället för rättigheter en gång. Haha. Som sket.
En gång sa han bölvaså? med ett snubbligt L och jag tror han menade bör det vara så?
Många knasiga föreläsare ska man möta den närmsta tiden... men det hela känns ändå bra på nå vis.
Klassen verkar absolut okej och jag tror jag kommer trivas. Känner ju igen kanske hälften sen tidigare.
Var rädd att det skulle vara nåt negativt, men de som var lite hemska verkar ha droppat.
De som var bra har hamnat med mig. Jippie!
Nu har fan höstkyla kommit. Jag tycker det är bra. Jag gillar den! Jag mår bra då. Man kan ju andas.
Och igår när jag blev lite ledsen en stund så passade det så bra att få trösta sig med en kopp varm choklad med grädde.
En sån där äkta gjord på kakao och socker.
Det kan man inte göra när det är varmt ute... det går inte.
Jag ska köpa en tjusig höstjacka och några fina koftor. För det hör hösten till.
Sen ska jag dra in krispig luft och bli nypt i kinderna medan jag strosar runt och ler åt alla jag möter.
I alla fall de soliga dagarna.
Sweet love!
Sur söt
Jaha
Idag är jag trött, för det blev ju festande i helgen.
Uppsala var bra på sitt sätt...
Roligt att träffa vännerna.
Johan och Hans var också där, det var en bra grej!
Vi blir äldre.
Kullön nu med hela familjen och de som hör till.
Här trivs jag. Med dem trivs jag.
Jag gillar allt som är "hem".
Jag har gjort en tårta för mamma har fyllt år och vi ska fira henne.
Jag tror den är god.
Jag är nog kanske dum ibland som kör min ironi och kommentarer med whoever...
Ibland kommer jag på, när det redan är sagt, att precis alla kanske inte uppskattar och förstår grejen.
Men jag kan nog inte riktigt låta bli.
Jag är ju inte brutalt ärlig och upplysande. Jag bara skojar lite.
Hej då rövhål
Sista da'n
Men jag ska ju extrajobba som vanligt...
Känns ändå skönt på nå vis.
Snart börjar skolan.
Nu ska jag till ikea och byta ett överkast. Det var för litet.
Helgen blir rolig, det tror jag allt.
Fredag - uppsala med middag och drinkar
Lördag - uppsala på dagen, fest i sthlm på kvällen
Söndag - vaxholm och hela familjen
Hej då kräkungar
